DKC: Att spela apa, med en gorilla.

Du kanske känner igen följande scenario. Du sitter hemma hos en granne, en vän eller kanske en nära släkting. Ute är det mörkt och det enda som lyser upp det lilla rummet är den tjocka tv-apparaten med träpanel. En konsol, du inte äger. Två handkontroller, ett spel.

Spelet var Donkey Kong Country.

Kort och gott så handlar Donkey Kong Country om att ta sig från punkt A till B. Hur du gör det , sträcker sig över resterande delar i alfabetet. I luften, ur en tunna, ridandes på en noshörning. Variation är bara förnamnet. Den gamle gorillan visar att han har mer än loppor och ruttna frukter under pälsen. För när antagonisten, King K. Rool, har plundrat Donkey Kongs bananförråd, ser han rödare än sin egen slips. Det gäller alltså för spelaren att resa träd och rike för att återerövra alla jättebananer.

Jag ska lära dig att slåss som en gorilla

Donkey Kong, för mig, var en pixelerad apa som kastade skräp för att hindra en tjock rörmokare att rädda en prinsessa. När jag såg Donkey Kong Country, var det en syn som bokstavligt talat fick mig att tappa hakan. Rent grafiskt var spelet magi. Rare gav spelet en 3D look som var svår att föreställa sig på en Super Nintendo. Unikt.

På ditt djungeläventyr fanns möjligheten att utföra allt tillsammans med en vän. Med hjälp av vår favoritgorillas brorson, Diddy Kong, kunde upp till två spelare turas om att lubba igenom varje nivå. Som andra spelkaraktär är Diddy något snabbare och smidigare än hans lufsande och tunga farbror. Förvisso är Donkey något vassare leverera en stadig knogmacka till spelets fiender. För vägen till King K. Rool är fylld till bredden av diverse krokodiler, fiskar och insekter som ser till att göra resan svårare för aporna.


Apor gillar tunnor mer än Pippi Långstrump

Likt Super Mario World har man även i Donkey Kong Country en översiktskarta som ger en överblick av alla nivåer. Att ta sig vidare, innebär enligt traditionen, att man måste klara banan. För att göra det måste man springa till fots, åka gruvvagn och avfyras ut ur en tunna. Sättet att göra det hela på är skiftande, det finns nästan alltid nya element som spelaren måste bemästra i banan, som att låsa upp tidsbegränsade vägar att ta sig fram på. Spelet har en ständigt växande svårighetsgrad. Dess hinder och utmaningar är ingen dans på bananer, snarare på skal. Med stadig träning och envishet, klarar man till slut att ta sig förbi det där lite extra jobbiga partiet.

Har man någon som helst förkärlek till plattformsspel får man inte missa Donkey Kong Country. I dag kan man tack vare Nintendos digitala distributionstjänst över Wii ladda hem spelet för en relativt billig peng. Spelet må vara gammalt, men det har åldrats med värdighet. En klassiker. Att samla bananer med den här gorillan kommer aldrig att bli tråkigt. Någonsin.

I nästkommande del tittar vi på uppföljaren Donkey Kong Country: Diddy's Kong Quest.